HDR-Fotografen

Idag var det visst matchspel i Åstorp för ishockeyspelarna. Min arbetskollega är tränare där och undrade om jag ville ta litet kort. Absolut. Jag behöver testa min 7D på vad den går för när det gäller att följa rörliga motiv med autofokusen.

ISO 5000 och utan brusreducering. Jag är klart nöjd med kameran.

Fotograferad genom plexiglaset.

Själv sitter jag hemma nu och tror jag ska hosta upp mina lungor. Innan jag lägger mig får jag nog ta en runda upp till kyrkogården och se på alla ljus som tänts där. Jag må vara ateist, men det betyder inte att jag inte uppskattar allt som har med kyrkan att göra.

Min kamera ligger för tillfället och värmer till sig. Som en båt i en sluss så att säga för att slippa all kondens. Eftersom kameran 7D är extra tätad innebär det att det tar extra lång tid innan allt är som det ska i den.

Under tiden får ni litet klotter inne från Västra Sönnarlövs kyrktorn.

Vargen som promenerade vid Örkelljunga för ett tag sedan har visst blivit rikskändis. Enligt Aftonbladet sprider den skräck i Skåne. Att Mikael Stengård som skrev artikeln är rädd för varg tror jag alla förstått. Vad jag inte förstår är varför Mikael Stengård försöker sprida panik genom sin tidning. När var det senast någon dog av en vargattack i Sverige?

Tänk vad praktiskt det är med incest. Ingen behöver bråka om vilket efternamn man ska ta.

Idag var det öppen kyrka, vilket innebar att Svenska kyrkan öppnade upp ett gäng kyrkor. I Västra Sönnarslövs kyrka fick man till och med klättra upp i tornet. Något som jag kände lockade. Jag har aldrig varit i ett kyrktorn förr, mer än i ett danskt, och här kommer tre bilder:

Sista bilden är en HDR-bild. Jag glömde givetvis mitt stativ och fick använda räcket som stöd. Litet surt, men det blev någon bild iaf.

Nu har jag haft mitt skötebarn Nova i en vecka. Så här ser mina första intryck ut av henne:

Var ute i regnväder en natt i helgen med skönheten. ISO 12800 är klart användbart som svartvitt. Autofokusen fungerar utan anmärkning i dunkelt ljus, något min 5D är värdelös på, och min 40D är halvbra på.

Sökarens rutnät är något jag tidigare saknat på föregående kameror. Nu minskar risken för felaktiga horisonter. Däremot stör jag mig på att rutnätet måste blinka rött när kameran funnit fokus. Skulle hellre sett att enbart fokuspunkten gör det.

Rent viktmässigt känns kameran som en järnklump, men med ett grepp som passar min näve perfekt. Med Sandisk senaste kort på 90MB/sek. klarar den av 22 rawbilder i rad utan att sacka efter. Därefter behöver man inte släppa avtryckaren länge innan hela bufferten är tömd.
Skärmen är kanon. Skarp. Dessutom ändras ljusstyrkan i den automatiskt. Den nya batteriindikatorn är i klass med de hackade versionerna från CHDK till Canons kompaktkameror, fast här kan man se antalet exponeringar batteriet gjort.

Är det något jag vill klaga på är det de där grymt stora bildfilerna och på att videoformatet lägger sig som .MOV. Även att kontrastfokuseringen vid filming suger gurka eller tomat (välj själv) och att mikrofonen är usel.

Det har rapporterats in att den trådlösa blixtstyrningen inte fungerar som den ska och att kameran dubbelexponerar vid höghastighetstagning. Inget jag märkt, men så har jag inte hunnit testa allt ännu. Det kommer komma en mjukvaruuppdatering som rättar till problemen inom kort.

En kort beskrivning av lilla Nova. Ett dyrt monster i liten och snabb förpackning, med rätt att avfyras.

Ikväll drog jag och några kompisar in till Helsingborg för att se komikern Magnus Betnér få utlopp för sina tankar och åsikter. Han drev friskt med allt och alla och skötte det hela snyggt. Tror jag ska dra in fler gånger och kika på stand up. Fast nästa gång ska jag inte stå och luta armen rätt ner på det klibbiga runda bordet som nästan var längst bak. Min rygg känner av felställningen kroppen stod i och den svarta tröjärmen är fortfarande klibbig. Nice!

Eftersom vi inte bokat biljetter innan blev det ståplats, men vi var nog några av de få som överhuvudtaget kom in utan förbokning.

Jag bjuder här på en bild från gårdagens natt.

Jag var åter hemma runt halv tre på natten. 0859 ringer en kvinna och väcker mig med en len och ljuvlig röst, men det kanske var i kontrast med min egna hesa morgonstämma. Hon sade: Oj, då har jag ringt fel!

Jag har kvar hennes nummer, så 03:24 inatt kommer jag ringa tillbaks och stöna i telefonen som tack. Jag avslutar med: Oj, fel nummer. Trodde det var pojkvännens. Ingen är väl så dum att man har mobilen igång mitt i natten?

Inatt fick jag testa vädertätningen på min 7D. Kanske inte spelade så stor roll då mitt objektiv inte var vädertätat. Iallafall, larmet gick och jag kilade ner till motorcykeln som jag inte startat på en månad. Det small till så det ringde i örat på mig och jag trodde nästan avgasröret hade exploderat. I med hörselpropparna och testa igen. Sedär, den startade utan problem andra gången.

I Bjuv såg det ut såhär:

Jag bara älskar 7D:s brus på höga ISO-tal. Perfekt för svartvita bilder.

Branden skedde i Röda korsets butik i centrala Bjuv.

Jag tänkte faktiskt länka ut litet till de som kommenterat mest i min blogg. Den första jag tänkt mig är Egoinas Mamma. Jag tror inte hon vill att jag skriver ut hennes namn, så hon får fortsätta kallas så här. En kvinna som har minst lika många funderingar som sin dotter. Hon svarar alltid, eller oftast alltid när man väl kommenterat hos henne. Något man knappt finner hos mig.

Näste bloggare på tur är Daniel och hans värld. Bara hans blogg är värd ett långt besök för att få en på bättre humör, eller rent utav fnittra till.

Sist men inte minst, Terese. En tjej från Norrland (Kiruna) som nu bor i Sveriges framstjärt, hur bra nu det är på en skala. Iallafall, hennes blogg är vad den heter.

Nu till något annat skoj. Min första publicerade HDR-bild från min Canon Eos 7D, alias Nova. Jag var ute och gick en runda i skogen. En längre runda än jag tänkt mig och det var först på väg tillbaks som jag fann det här motivet nedan.

Jag ska se om jag kan få till en recension i veckan på lilla Nova. Hon är som ett as i handen iaf. Jag skulle kunna slå in spik med henne. Gött att veta om det någonsin skulle behövas.

Ingen HDR-bild, men betydligt bättre kontrast och färgmättnad än originalet.

Nu har inte min passion inom fotograferandet varit just konserter utan allt annat, så som kravaller, ödehus, arkitektur. Men med det jag har i bagaget från just den fotograferingen tänker jag delge mitt sätt här.

Det är oftast mörkt på en konsert, och det är alltid folk i vägen. Får man inte ackreditering får man trängas med det hoppande publikhavet. Ett prisvärt objektiv att skruva på är ett 50mm/1,8. Det behövs nämligen ljusstarka grejer för att överhuvudtaget kunna ta en bild utan oskärpa. På kameran som jag då hade, en 400D, vred jag över reglaget till tidsautomatik (Av) och satte bländaren på 1,8 och började knäppa av.

Efterhand såg jag att det just på den här konserten var ljusförhållanden där jag kunde blända ner något. 1/125 sek. och 3,2 i bländare gav en bra kombination.

Jag har alltid med mig ett teleobjektiv, och det gick faktiskt att ta en bild med det. Kvinnan här nedanför är tagen med en 70-200/4L.

Bländare 4 och slutartid 1/200 sek. Bandning syns tyvärr i bakgrunden av bilden.

Färgbrus bryr jag mig inte om vid konserter. Hellre litet brus än rörelseoskärpa. Använd högsta eller näst högsta ISO-känsligheten på din kamera. Jag använder inte UV-filter om det inte regnar. Däremot motljusskydd. Motljusskyddet spar mitt objektiv från:

• andras feta fingrar
• regndroppar
• ljus från fel håll

Lycka till.

PS. Använd inte blixten om du inte vill få sura blickar.

Jag var 19 år, hade deserterat tre månader tidigare och fått ett jobb som betalade mig bättre än de där 120 kr per dag. Det var en klar vinterdag och snön låg kvar på marken, trots att det hela utspelade sig i Skåne. Jag hade precis köpt en ny fin jacka och nya skor för min första lön. Med bestämda steg tågade jag upp till pastorsexpeditionen för att skriva på mitt uttåg från Svenska kyrkan som den förste i släkten.

Det är inte längre modernt att vara kristen längre. Eller religiös överhuvudtaget. Men några kanske är medlemmar i Svenska kyrkan för gemenskapens skull? Jag kände inte att jag saknade den gemenskapen tillsammans med 60+:arna. Varenda kyrkobesök jag gjorde fram tills jag fyllde 21 var fyllda av tristess och förlorad tid.

Under mina år fri Svenska kyrkan har jag faktiskt besökt fler kyrkor än under hela min första del av livet som kristen. Jag läser även en sida varje dag ur bibeln, en bok jag knappt vidrörde under konfirmationen. Och ju fler sidor jag bläddrar igenom, desto sjukare människosyn tar jag del av. Från en tid då rasism var något att sträva efter och jorden var universums centrum.

Nu undrar jag varför homosexuella vill gifta sig i kyrkan och bli vigd av en ”guds” man. En man från religion som försökt utrota homosexualitet. Visst är kyrkobyggnader fina och ceremonierna därtill, men efter att ha fotograferat två borgliga vigslar måste jag faktiskt påstå att borgligt är minst lika fint.

Iallafall tillfälligt. Igår beställde jag mitt första operativsystem, Windows 7. Jag har testat betaversionen och varit mycket nöjd med den. Jag orkar heller inte sitta och cracka Windows 7 med diverse fullösningar. Det får bli en ordentlig installation, och på min lilla bärbara kommer jag införskaffa mig Ubuntu istället.

Jag har en förkärlek till att döpa döda ting med kvinnonamn. Det började under min tid som värnpliktig, blott 19 år. Jag fick ut en Ak:5a, och hennes namn blev Amanda, ”Hon som bör älskas”. Nu var det så med kärlek att det fanns situationer som inte alltid var enkla. Visst gick det an att skjuta av en salva, men det fanns så många fler gånger då hon mest var till besvär och i vägen. Ofta drämde hon till en i skallen för minsta hukning, och jag var alltid tvungen att vårda henne ömt. Vår relation varade i drygt sex månader innan jag lämnade ifrån henne med blandade känslor.

Trösten efter värnplikten blev en värja, Victoria. Tyvärr knäcktes hon i två delar efter ett års trogen kamp. Jag ersatte henne med en svart värja, Dafne, och med den förskjutna Echo. Echo har jag aldrig gillat. Mest p.g.a. hennes vikt.

Under samma tid hade jag precis börjat jobba och tjänat in litet pengar. En begagnad minidator som fick namnet Greta höll mig sällskap i några år tills jag tog ett rejält tag i hennes hjärta och kortslöt henne. Det var först när jag hittat mig en ny dator, Gretel som jag lyckats återuppliva Greta igen. Tyvärr hade jag då redan en snyggare dator, och försköt Greta till en 08:a. Ett hemskt öde, men ibland får man vara kallsinnig.

Parallellt med Gretel införskaffade jag mig en systemkamera. Min 400D som fick namnet Ester. Jag hade två älskarinnor utan namn efter henne, och nu har vi snart gått skilda vägar helt. Jag tror nämligen jag är kär på nytt. Vad hennes namn är? Kort och gott, Nova:

Tillsammans blir det du och jag som kommer följas tillsammans vid varje brand, vid varje gatsten som kastas och varje kvarterbomb som smäller av.

En av mina bilder från min nya Canon Eos 7D.

Man kan t.o.m. skymta Plejaderna uppe i högra hörnet, eller sjustjärnorna som de även kallas. Denna bild tog jag med följande inställningar:

20 sek.

2,8 i bländare.

ISO800

Brännvidd 17 mm

Blir det en lika klar natt skruvar jag på mitt 500 mm:are och riktar upp den mot en galax eller nebulosa.

Hovrätten friade 17-åringen från att denne visat nakenbilder på sitt ex för sina runkkompisar. Nu verkar det emellanåt som att 17-åringen snart får ett straff ändå. På sidan Flashback.info har de börjat dra i trådarna för att luska ut vem pågaspolingen är, och sedan kommer en klassisk uthängning ske i sann Flashbackanda.

Kameran överlevde min mjukvaruuppdatering. Snopet om den dött. Jag gillar kameran och jag dyker upp med en utvärdering senare i veckan. Älskar redan slutarljudet och sökarens storlek.

Nu är min kamera i samma by och jag blir som barn på nytt! Så fort den är testad och inkörd säljer jag min 40D.

Trafikolycka på väg 21 vid Kvidinge. Mopedist och bil.

Tillägg: Det slutade olyckligt nog i tragedi.